AMUN

Gud över alla gudar. Faraonernas beskyddare (2055-1650 F.K.). Han bär en krona med dubbla plymer eller en bagges huvud. Hans position gjorde att han kunde ”gå i förbund” med andra gudar t.ex. med solguden Ra till Amun-Ra, med fertilitetdsguden Min till Amun-Min. Han var gift med Mut och de hade en son Khons. Amun personifierade luften och var ett av de element som bildade universum. Amun, Mut och Khons bildade triaden, treenigheten i Thebe.

Templet i Karnak helgades åt Amun. Senare när templet i Luxor byggdes och tillägnades Amun så blev de två största årliga festivalerna till Amuns ära. Många och stora festivaler ägde rum i gamla Egypten. De mest kända är de som ägde rum under 18: nde dynastin. Festivalerna var till för att fira Amun. De två största”, The Beautiful Festival of the Valley” och “Festival of Opet” hölls i Thebe. Den förstnämnda innebar att processionen bär en bild på de tre gudarna i triaden. Tåget gick tvärs över Nilen till Deir el-Bahri. Vid andra gick processionen från Karnak till Luxor bärande bilder på de tre gudarna. Processionstågen ackompanjerades av musiker, sångare och dansare. Karnevalerna varade några dagar. Under natten, Opetfestivalen, återföddes Amun och därmed förnyades världen. Denna festival ägde rum vid slutet av högvattnet, Nilen hade varit översvämmad, och så fort vattnet runnit undan började växtligheten gro - ett tecken på nytt liv.

ANUBIS
Dödens gud, härskare över balsamering och över nekropolerna (gravfälten). Anubis var son till Osiris och hans syster Nephtys. Han symboliseras som en schakal, hund eller människokropp med schakal- eller hundhuvud. Anubis medverkade vi invägningen av mumiens hjärta mot sanningens fjäder där han ledsagar den avlidne in i rättsalen. Vid balsameringsritualen bär prästen schakalhuvud. Det var bara präster som fick utföra balsamering. (Isis balsamerade Osiris sin man).

APIS

var Anubis budbärare och symboliserades som en tjur. Den grekiske faraon, Ptolemy Sotar 1,  305-285 F.K., skapade en ny gud med både egyptiska och grekiska drag som skulle dyrkas i Alexandria. Den skäggige Serapis, avbildad i grekisk stil, var guden Osorapis-en, en blandning av Osiris och Apis. Tjurens samhörighet med Anubis och gudavärlden gjorde att när en tjur dog blev det landssorg. Den balsamerades i Memfis och fördes på den heliga vägen till Saqqara. Den lades i en granitkista och placerades i katakomberna på begravningsplatsen för Apistjurar.

APOFIS

den grekiske namnformen på den jätteorm som antogs sluka solen vid dess nedgång i väster. Under natten passerar solen ormen tarmsystem för att på morgonen födas som ett glödande dyngklot på himlen i öster.

ATON

ersatte Amun, c:a 1352 F.K., som gudarnas gud av Akhenaton och blev den ende solguden. Amun återinsattes av Tutankhamun c:a 1336 F.K. Alla spår av Aton förstördes. Aton symboliserades med en solskiva vars strålar avslutades med en hand för att visa solens kraft. Bara den kungliga familjen fick dyrka Aton.

ATUM

grekisk gud som vördades under Ptolemies-dynastin (332-30 F.K.). Atum motsvarar Zeus, gudarnas gud i Grekland. Atum var skaparguden från Heliopolis, en tvåkönad urgud – ”han som uppstod av sig självt”.

BASTET

kattgudinnan, betraktas som glädjens gudinna och är motsatsen till den krigiska lejongudinnan Sakhmet. Bastet är ursprungligen en lokal gudinna från Bubastiksdeltat.

BES

dvärggud med ett mycket groteskt utseende. Manskroppen var en dvärgkropp med ett stort och brett huvud och djupt liggande ögon. Bes vårdade ormarna och skyddade familjen, födseln och sexualiteten. Bes var en sängkammargud och fanns på en hylla hos i stort sett alla familjer.

GEB

Jordguden, son till Shu (luftens gud) och Tefnut (fuktighetens gudinna) och bror till Nut (himlens gudinna). Geb och Nut är föräldrar till Osiris, Seth, Isis och Nephtys. Geb gav tronen till Osiris som han ansåg var den mest lämpade av de två. Geb personifierades av en man med ett pannband knutet som en rosett och med hängande band eller som en naken man liggande på marken.

HAPY

var Nilens gud symboliserades som en hermafrodit med hängbröst och isterbuk och skägg. Hapy var gud över Nilens översvämningar och årliga högvatten samt förkroppsligade den efterföljande bördigheten. Nilguden fanns i två skepnader, den ene med en lotusblomma på huvudet, övre Egypten, och den andre med papyrus, nedre Egypten. De representerade enigheten mellan Övre och Nedre Egypten.

HARMAKHIS

är en av guden Horus många skepnader. Namnet kan härledas ur den grekiska formen Her-em-akhet, som betyder ”Horus vid horisonten”. Under senare tid kallas den stora sfinxen i Giza som Harmakhis.

HARPOKRATES

visar Horus som barn och avbildas med ett finger i munnen för att antyda att det rör sig om ett barn. Isis med Horusbarnet bildar ett par som det är svårt att skilja från tidiga kristna madonnabilder. En annan namnform på Horus som visar att han är ett barn till Isis är Harsiesis. Horus hade fyra söner som hade en viktig funktion efter balsameringen. De vaktade varsin urna med de fyra viktigaste organen som togs ut ur kroppen vid mumifiering och balsame- ring. Det femte organet, hjärtat, fick sitta kvar i kroppen eftersom det var själens boning. De fyra urnorna med organen förvarades i graven tillsammans med kistan.

HAPI

babianhövdad, vaktar urnan med lungorna. Urnans lock är format såsom babianhuvud.

DUAMUTEF

schakalhövdad, vaktar urnan med tarmarna. Locket är ett schakalhuvud.

QEBEHSENEUF

falkhövdad, vaktar urnan med magen. Locket är ett falkhuvud.

IMSETY

människohövdad, vaktar urnan med levern. Locket är ett människohuvud.

HATHOR

kärlekens gudinna, symboliserades på många sätt: Dels som en ko, som en människokropp med kohuvud, som en hel människa med koöron, som en människa med en krona av kohorn och en solskiva mellan hornen. Hathor var en av de mest betydelsefulla bland gudarna och gudinnorna. Hon var gudinna över många av livets nöjen såsom dans, musik, sex och alkohol. Hon var tillsammans med Isis en gudomlig moder till den regerande faraon. Det visas på en relief där Hathor, i skepnad av en ko diar Amenhotep 2. Hathor var också ansvarig för att varje kväll ta emot solnedgången och förvara den säkert till gryningen. Hathor skyddade och ledde faraon till dödsriket. Hon var gift med Horus och de fick en son, guden Ihy. Denderatemplet var tillägnat triaden Hathor, Horus och Ihy. Ristningar i babyhuset från romerska perioden,(30F.K.-395 E.F.) visar hur Hathor diar Ihy och erhåller offergåvor från kejsaren Trajan. Han byggde ett babyhus som har fantastiska ristningar som är mer eller mindre förstörda från den grekisk-romerska perioden (332 F.K-395 E.K). Hathor hade sitt kultcenter i Dendera och firades varje nyår med en procession genom templet och även upp på taket. Där återförenades hon med solskivan. Vid ett annat firande av Hathor fördes statyn (en Ba-staty) med båt på Nilen från Dendera till Edfu och sin makes tempel, Horustemplet.

Akh

var den form vilken den avlidne levde i dödsriket. Akh var en union mellan Ka och Ba. Så fort denna union hade bildats så överlevde den som ett upplysande andeväsen, bestående och bestående för evighet. För egyptierna var en person uppdelad i fem delar som inkluderar två fysiska karateristiska, namnet och skuggan och tre osynliga (tänkta) element, Ka – livskraften, Ba – personligheten och Akh – anden. Ka blev till just i det ögonblick en människa föddes och var ”två individer” genom livet och efter döden. Skaparguden Khnum modellerade på sin drejskiva både den fysiska kroppen och Ka. Efter döden fortsatte Ka att leva och fordrade mat och dryck som i graven. Mat offrades eller avbildades på gravväggen. Han åt ingen mat men sög i sig matens kraft.

Ba var personaligheten som gjorde människan unik. Den representerade också kraften och kunde därför förlängas, förstoras, till gudarna och döda föremål. Konsekvensen därav var att Ba var den fysiska formen av vissa gudar. T.ex. var Apistjuren Osiris´ Ba (Ba-Osiris). För att kroppen av den avlidna skulle överleva i livet efter döden måste den varje kväll återförenas med sin Ka.

HORUS

falkguden, var en urgammal himmelsgud, vars namn betyder ”den avlägsne”. Horus är son till Osiris och Isis. (de är syskon). Horus betraktades som förkroppsligandet av gudomligt regentskap. Osiris var i bråk med sin bror Seth, de ondas gud, om rätten till kungakronan (Osirislegenden). Som en i enneaden var Osiris associerade med solen (guden Ra) och månen (guden Khonsu) och Horus sågs därför såsom en gud för Öster – soluppgången. Horus tempel ligger i Edfu, övre Egypten, och här dyrkas han som en av triaden bestående av Horus (Behedeti) Hathor, och deras son Harsomtus. Som Osiris son och arvtagare till kungadömet, var Horus inblandad i invägningsprocessen av den avlidne till dödsriket genom att leda honom till Osiris.

Horus-ögat. Horus gav sitt vänstra öga för att hans far, Osiris, skulle återuppstå och få evigt liv. Gudinnan Hathor reparerade ögat som symboliserades som ”the wedget eye”, kilformat öga. Wedget eye var månögat och var speciellt viktigt i den egyptiska mytologin. Ögat var också symbolen för läkning och skydd i dödsriket. I stort sett alla gravar finns the wedget eye inristat. Horus var skyns gud varför hans ögon representerades av solen, det högra och månen, det vänstra.

HORUS BEHEDETI

Horus från Edfu, symboliserades med en bevingad solskiva. Han kallas ibland för ”Horus den äldre”. Det är han som är make till Hathor.

HORUS HEMATAUI, SEMA-TAWI, SEMATAUI

Horusskepnad som förenar övre och nedre Egypten. Den håller en tvinnad bukett av lotusväxt och papyrusväxt, symboler för regionerna. En bild av detta finns inristat på stolsidan av en staty av Ramses 2 (egyptiska museet).

IHY, IHI

musikens gud, och son till Hathor och Horus.

ISIS

dotter till Geb och Nut. Hustru till Osiris, sin bror. Deras son är Horus. Isiskulten var stor och spreds även utanför Egypten. Isis anses vara förebilden till jungfru Maria. Liksom Hathor var hon gudomlig moder till faraonerna. Eftersom hon var helgad hustru till Osiris mumifierade hon honom och gav liv åt hans sönderstyckade kropp och kunde på magisk väg få Horus att delta i processen (se Osirislegenden). Hon var också känd som ”Isis den stora magikern” och hade läkande krafter och förmågan att skydda de unga. En tidig egyptisk myt säger att Isis botade solguden Ra när denne hade blivit ormbiten. Som tack fick hon kunskap om hans hemliga namn, en kunskap som hon delgav Horus, vilken då fick stora krafter. På ön Philea byggdes ett tempel till hennes ära. Isis symbol är en tronstol. Eftersom hon var associerad med Hathor, avbildades hon ibland med kohorn och solskiva. Det har framgått av inskriptioner att myten om Osiris och Isis går tillbaka till år 2350 F.K. Bilder, föreställande Isis och hennes syster Nephtys, på faraonernas kistor visar att de vakade över deras kistor.

KHEPRI

namnet betyder ”han som kom till varande av sig självt” och ansågs vara en skapargud. Han representerade soluppgången. Hans skepnad var en dyngbagge eller en man med ett ansikte som en dyngbagge. Heliopolis var hans kultcenter. Han var också associerad med solguden Ra under namnet Kheper Ra. Khepri finns med bland de namn som egyptierna gav solens gång. Efter att under natten passerats genom Nut kommer solen fram genom dyngbaggen (Khepri) som rullar solen framför sig. Vid solnedgången fick solen skepnad av en gammal man, Amun. Dyngbaggen var symbolen för skap- arguden Khepr i. Styrkan hos Khepri och i association med dyngbaggen förkroppsligade soluppgångens styrka som förmåddes att sprida sina livsgivande strålar över jorden. Khepri symboliserade också förvandlingen som levande genomgår från födseln till döden och livet efter

detta. Dyngbaggen är symbolen för solcykeln och återfödseln. Symbolen bygger på baggens rullande av dygnbollen (sina ägg). De kläcks och de nya baggarna ”föds” ur dyngbollen eller enligt myten återföds ur dyngbollen. Detta innebar, enligt egyptierna, återuppståndelse och förkroppsligande av solcykeln - dag och natt.

KHONSU, KHONS

är son till guden Amun och gudinnan Moot (Mut). Han har skepnaden av ett barn bärande en månskära på sitt huvud och håller några symboler i sin hand, (Was, Ged, Nakhekh?). Tillsammans med sin far Amun och mor Moot bildade de triaden i Thebe.

KHNUM

är en skapargud som tillsammans med sina två hustrur, Satet och Ankeet, formade en tre- enighet över Cataractområdet, ligger mittemot Philea,( Cataract=katarakt=vattenfall, storfors, jättefors). Han har skepnaden av en människa men som har huvud av en bagge. Baggen, gumsen, var heligt djur för denna gudom. Gumshövdad innebär virilitet och Khnum är skaparguden som på sin drejskiva skapar människo- och gudabarn. Han placerar dem sedan i kvinnornas resp. gudinnornas livmoder. Hans kultcenter ligger i Elephantine vid Aswan. Där bildade han en grupp om tre gudar förmodligen under den tidiga dynastin (3100-2686 F.K.). Han var associerad med Nilens översväm- ningar och den bördiga jorden i Nildalen. Det bäst bevarade templet som tillägnats Khnum ligger i Esna. Det byggdes under den grekiska romerska perioden 332F.K.-395 E.K., där reliefer visar att han har skapat universum, gudarna, människor, djur och växter. Khnum var också associerad med solguden Ra med epitet Khnum RA. Han betraktades som guden Ra’s Basjäl och därför hade guden Amun med gumshuvud på sin väg genom dödsriket på sin solbåt.

MAAT

representerade sanningen, rättvisan, disciplinen och harmonin samt ansvarade för reglering av stjärnorna, årssäsongerna och människornas och gudarnas aktiviteter. Att bibehålla och leva efter denna ordning var viktigt för landet och samhället. Maat var därför en aktad gudinna inom gudomlighetens högborg. Att leva enligt Maat var att strikt följa de etiska reglerna eftersom mot- satsen var det kaos som rådde utanför landets gränser. Maath var dotter till solguden Ra som fick folket att tro att faraonerna regerade enligt hennes regler. Maat var porträtterad som en kvinna med en strutsfjäder fastsatt med ett huvudband eller enbart med en fjäder. Vid yttersta domen, invägningen till dödsriket, var det mot denna fjäder som den avlidnes hjärta vägdes.

MONTU, MONT, MONTO

var en falkhövdad krigsgud. På falkhuvudet satt enbart två plymer eller två plymer med en solskiva och två kobrahuvuden. Hans kultcenter låg i Armant, Theberegionen, mitt- emot Luxor. Montu var en av de viktigaste gudarna, en ställning som försvagades när Amun kom till makten (11:e dynastin 2525-1985 F.K.). Amuns kultcenter låg i Thebe. Montu hade en mer aggressiv aspekt än Amun på kungsledarskap och var nära förknippad med erövringarna av grannländerna spe- ciellt under nya kungstiden (1550-1069 F.K.) Många tempel byggdes till hans ära. Frånsett det i Armant så fanns de tempel i Karnak, Medamud och Tod.

MIN, MEEN

var fertilitetens gud för allt liv på jorden växter djur och människor och dyrkades årligen på en skördefest i Thebe’s city. Där offrade faraon skördens första ax. Mins ursprung är lite diffust. Under mellersta riket (2555-1650 F.K.) sades Min vara son till Isis. I andra sammanhang en del i sam- manslutningen med Isis och Horus. I nya riket (1550-1069 F.K.) sågs han som en manifestation på Amun. Jubileum och kröningar införlivades i en Minfestival bara för att försäkra faraon potens. Mins

skägg och hud var svart likadan färg som Nilens slam ur vilken grödan gror. Färgen var därför symbolen för liv och fertilitet. Mins emblem har funnits på kärl klubbhuvud och paletter från den fördynastiska tiden (5500-3100 F.K.). I reliefer visas Min med erekterad penis bärande två huvud- plymer med en solskiva, förbund med Amun (Amun Mee). Som kunglig symbol bär Min en slaga i sin högra hand. Min förkroppsligade också den gudomliga skapelsekraften som gudarna besitter.

NUT

himlens gudinna, är dotter till Shu och Tefnut, luftens gud resp. skyns gudinna. Hon böjer sig över jorden Geb, sin make och bror. Hon var mor till Osiris Seth, Isis och Nephtys. Hon var avbildad på faraons kista och bevakade den avlidne genom att hon bredde ut sina vingar. Nut var en i enne- aden, grupp om nio gudar/gudinnor som är ansvariga för skapandet av jorden. Nut var skyns gudinna – en valvbåge över jorden – och härskade över stjärnornas rörelser och tiden. I skymningen svalde hon, guden RA, som under natten passerar hennes kropp och stannar i livmodern. Vid morgon- rodnadens första strålar så föder hon solen, Ra.

MUT, MOOT

var gift med Amun och mor till Khons, månguden. Hennes namn betyder mor och hon tog en skepnad som en kvinna eller en falk med dubbla kronor på huvudet. Tillsammans med sin make och son bildade de triaden i Thebe. Hennes titel var skyns härskare.

NEFERTEM

är en lotusgud från Memphis och son till Path och Sakhmet. I Delta trodde de att han var son till kobragudinnan Wadjyt. Nefertem hade skepnaden av en man med lotusblomma på sitt huvud tillsammans med två fjädrar. Eftersom solen kommer från lotusblomman (enligt myten från Hermo- polis) så var Nefertem associerad med Ra. På pyramidtexter beskrivs han som ”blommande lotus framför näsan på Ra.

NEITH

var rädslans gudinna. Hon har skepnaden av en kvinna bärande den röda kronan och sina heliga symboler, bågen och två pilar. Hon var Sa-elhagars skyddande gudinna i västra Delta. Tillsammans med Isis, Serket och Neftees vaktade hon ett av kistans hörn.

NEPHTYS, NEPHTEES

var syster till Isis och gift med sinbror Seth, den onde guden. Hon har en son, Anubis, tillsammans med sin bror Osiris. Hon är en av de dödas beskyddare och är ofta avbildad på den avlidnes kista, dess huvudända. På fotändan var Isis avbildad. Andra gudinnor som beskyddade den avlidne var Serket och Neet/Neith. Nephtys beskyddade också Hapi, Osiris son, som vakade över urnan med faraons lungor. Nephtys symbol har formen av ett bålglas på fot. Den formen är också ett hieroglyftecken som betyder ”palatsets dam”.

PTAH

var den högste guden i triaden i Memfis, Ptah, Sekhmet och Nefertem. Han sa sig härstamma från Noon, fadern över alla varelser och den förste guden i världen. Ptah var från början sammanförd med hantverkare som bidrog till att han upphöjdes till skapargud. Enligt en myt från Memfis fick han allt på jorden att existera genom att ge dem ett namn. Detta finns som relief i Memfis Shabaqo-stenen 25:e dynastin (747-656 F.K.). Han avbildades klädd i ett åtsittande plagg hållande en stav med båda händerna. Staven övre ände är utformad med tecken för uppståndelse, livet, och betraktades som symbol för stabilitet och välfärd. Under den senare perioden, 660-F.K.bildades en triad mellan Ptah, Osiris och Sokar, hökguden. Ptah-Sokar-Osiris-triaden.

Ptah var också läkarnas beskyddare och läkandets gud. Folk tillbad Path när de var sjuka. Han hade läkande krafter under sentiden, 747-332 F.K. och i den rollen var han en naken dvärg som motade bort farliga djur, såsom ormar och skorpioner. Han botade människor som blivit bitna. Apistjuren, vald p.g.a. dess särskiljande teckning, var bekräftelse på Memfis skapargud Path.

OSIRIS

var den mest betydelsefulla av alla egyptiska gudar. Hans bakgrund är vad jag förstår något diffust. Några egyptologer hävdar att han var en f.d. levande styresman, en herde, som levde under den fördynastiska perioden (5500-3100 F.K.) i Nildeltat och hans välgörande regler och goda ledar- skap ledde honom till att bli en aktad gud. En herdes verktyg, kroken och slagan, var signum för Deltaguden Anedjeti, med vilken Osiris var associerad. Detta bekräftar dessa egyptologers teori att han varit en herde. Osiris var dödsrikets gud och dessutom uppståndelsens och fertilitetens gud. Alla faraoner identifierade sig med Horus (Horus fick makten efter Osiris) under sin levnad men efter döden och inträde till dödsriket identifierade de sig med Osiris (redan under 5:e dynastin 2494-23456 F.K.). Han visades som en skepnad av en man som bär atefkronan och håller symbolerna för makt,

kroken och slagan, i sina händer. Abydos var hans kultcenter. Osiris var huvudgud i platsens triad i vilken Isis och Horus också ingick. Osiris var gift med sin syster Isis och de fick sonen Horus. Osiris

hade också en son Anubis, med sin andra syster Nephtys, som var gift med sin bror Seth. Osiris dilemma var vem som skulle ärva makten efter honom och valet föll på Horus, som han ansåg var den mest lämpade. Seth mördade sin bror Osiris och styckade honom i 14 delar och spred delarna i Nilen. (Osirislegenden).

Osiris, gud över döden, döden och dödsriket, var högste domare och chef vid invägningen till yttersta domen och evigt liv. I denna ritual måste den avlidne göra en negativ bekännelse, d.v.s den skulle

redogöra för vad gott och ont man gjort. För att vara säker på att evigt liv bör man tumma på sanningen och bara föra fram allt gott man gjort. Därför kallas det negativ bekännelse. Orsaken var att den avlidne måste ha levt sitt liv enligt Maats ordning. Ingen kan ha levt efter Maats regler i ett helt liv. Blev man inte trodd hamnade man i käftarna på Ammut, dödens slukare. Det var ett djur som hade krokodilliknande huvud, framkropp av lejon, bakkropp av flodhäst samt högställd fram och lågställd bak. Innan den avlidne fick komma in till domstolen måste den genomgå olika magiska och heliga ritualer samt offra Lotusblommor till gudarna. Lotusblomman var symbolen för födseln och återuppståndelse därför att de sluter sig på kvällen och öppnar sig på morgonen. Efter invägningen under Thoth översyn står den avlidne framför Osiris som är omgiven av 42 gudar. Han skall då framför Osiris göra sin ”negativa” bekännelse. Blir han ”godkänd” av Osiris skall han repetera samma bekännelse framför var och en av de 42 gudarna.

In i rättsalen och fram till balansvågen leddes den avlidne av Anubis som också övervakade invägningen. Horus kollade vågens skala och Thoth skrev ned resultatet. Det senaste beskrivs i ”Dödens Bok”. Beroende på resultatet var vägen antingen till Ammut eller till Osiris. Vid invägningen fick den avlidne föra sin egen tala, sitt försvarstal, som gick ut på att gudarna inte skulle förråda eller fördöma honom en bön som oftast fanns som inskription på den skarabè som placerats på den avlidnes hjärta.

RA

var Egyptens solgud. Han hade sitt kultcenter i Heliopolis (utkanten av nuvarande Kairo). Solen var oerhört viktigt för forntida Egypten och dyrkades i många skepnader. De mest avbildade skepnaderna var som en solskiva, skarabé med solskiva (Khepri) och som en bagge, (Amun). Dyrkan av Ra var som högst under 4:e dynastin (2613-2494 F.K.). Faraonerna lade till ”Ra’s son” efter sitt namn och titel. För guden Ra’s del var det också viktigt att hans namn ingick en farao’s då det på

väggarna i gravrummet fanns inskriptioner som visade, förutom faraons namn också annan information om densamme då det i hans tro ingick dyrkan av flera gudar. Ra var avbildad som en människa med hökhuvud eller en hök med en solskiva på huvudet. Ra hade dyrkats från den första dynastin (3100–2686 F.K.) men det var först under Gamla riket (2686-2181F.K.) som dyrkan av Ra tog fart.

SEKHMET

var krigets och förstörelsens gudinna. Dotter till Ra och gift med Path. Hon var lejonin- nornas gudinna och Ra’s eldstrålande öga. Hon representerade solens destruktiva krafter. Hennes uppgift var att förgöra Ra’s fiender. Legenden säger att Ra sände henne för att straffa, inte utrota, den mänskliga rasen som gjort uppror mot honom. Sekhmet som törstade efter blod fortsatte sitt dödande och hon måste stoppas innan mänskligheten dog ut. Gudarna fick henne att dricka stora mängder blodfärgat öl så hon somnade. Argt lämnade Sekhmet Egypten och utan henne försvagades solen och världen säkerhet stod på spel. Guden Thoth, vishetens gud, övertalade henne att komma tillbaka och ordningen var återställd.

SETH

var bror till Osiris och gift med sin syster Nephtys. Isis var hans svägerska och Horus hans brorson. Seth dödade sin bror Osiris och övertog kronan med våld men Horus besegrade honom till sist. Det finns många bilder och texter som beskriver kampen mellan dem. En beskrivning säger att Seth stack ut ett öga på Horus och Hathor lyckades att reparera skadan. Horus gav svar på tal och kastrerade Seth som då symboliserade djävulens sterilitet och svekfullhet. Kampen mellan dem pågick i 80 år innan gudarna beslöt att Horus skulle ärva kronan.

Seth var djävulsguden, den onde guden. Han hade många uppgifter. Han var förknippad med den ogästvänliga öknen samtidigt som han hade en beskyddande uppgift. Seth skulle vakta över guden

Ra under dennes farliga 12-timmars resa under natten. Seth avbildas ibland som ett vildsvin eller flodhäst men mest som en man med huvud som ett mystiskt djur med lång nos och rektangulära

öron. Seth är en av de äldsta gudarna vilket framgår i de egyptiska begravningstemplen. Man har funnit elfenbensstatyetter från den fördynastiska Amratiden, Naqada 1, (4000-3500 F.K.) Seth var gud över kaos och oordning, den ofruktsamma öknen samt främmande land där det alltid rådde kaos.

Amratiden var före faraonernas tid. Arkeologer har funnit bevis på att de funnits en högt stående kultur före faraotiden.

SOBEK

Sobek dyrkades som en gud i skepnaden av en krokodil eller en man med krokodilhuvud. Elfayum och Kom-Ombo var hans viktigaste kultcentra. Han var associerad med guden Ra under namnet Soek Ra.

SOKER

var begravningsplatsen i Gamla Egypten. Han dyrkades i Menf. Namnet Saqqara kommer från hans namn. Han var associerad med guden Path och senare också med Osiris, triaden Path-Soker-Osiris. Soker hade skepnaden av en falk eller som en människa med falkhuvud hållande en stav med religiösa symboler.

SHU och TEFNOUT

Atum gav liv åt Shu och Tefnout, luftens gud resp. fuktens, dimmans gudinna. Deras barn var Geb och Nut, jordens resp. skyns gudinna. Enneaden, de nio, i Heliopolis blev nu fulltalig. De övriga var Ra, Osiris, Isis, Nephtys, Horus Shu och Tefnout.

Tefnout hade skepnaden av lejoninna med en solskiva med kobra på huvudet. Shu’s skepnad var som en med en fjäder i ett band runt huvudet. Ibland hade han skepnaden av ett lejon.

TAWARET

var den stora gudinnan som skyddade kvinnan under havandeskapet och födandet. Hon dyrkades tillsammans med Bes. Han vårdade ormarna skyddade kvinnan, födseln och sexualiteten). Tawaret hade skepnaden av en flodhästhona med stor barm, lejonklor och krokodilsvans. Hon lutar med en hand mot ”Saa” symbolen för beskydd.

THOTH

var skrivandets, vishetens och månens gud. Han hade skepnaden av ett Ibis- eller Babian- huvud. Han var gudarnas sekreterare och herre över tidräkningen d.v.s gud över månens rörelser och kraft. Thothkulten är en del av Hermopolitanska teologin Hermopolis Magma. Den grekiska motsvarigheten till Thoth är Hermes, gudarnas budbärare. Kultcentrum för Thoth var Khmun, som fick ett nytt namn Hermopolis Magma d.v.s Hermes stora stad. Grekerna lade till Trismegistos, thrice great, 3 ggr så stor, till Thoth’s namn. I kultcentret, Hermopolis Magma står två stora statyer av Thoth. Enligt den Hermopolitanska teologin var åtta ursprungs- krafter ansvariga för universums skapelse. De olika åsikterna av skapelsen symboliserades av fyra par gudar – Nun och Naunet, vatten, - Amun och Amunet, doldhet, hemlighet, - Heh och Haunet, oändligheten, - Kek och Kauket, mörker. Tillsammans var de ansvariga för ursprungskullen varifrån allt liv uppstod.

En babian krönt med en månskiva står vakt vid ingången till ett av gravvalven i djurens gravplats i Tuna el-Gebel. Ett system av sinsemellan sammanbundna gångar ligger mumier av ibisar och babianer som offrats av prästerna i Thoth’s tempel i Hemopolis. Ett kapell i centrum av gångarna står en kultstaty av Thoth bärande en mask föreställande en babian.

I Hibistemplet vid Khargaoasen i Libyska öknen, oasen ligger i nuvarande västra öknen, finns en relief föreställande Thoth med Ibishuvud och hans hustru Nehmetaway. Templet har de bäst bevarade inskriptioner och reliefer av alla helgedomar från den Sena Perioden (747-332 F.K.). Templet är tillägnat Amun och Osiris och avbildar hundratals egyptiska gudar. Faraon i Deltastaden Sais, Psamtek 2 (595-589 F.K) började bygga templet och det fullföljdes av Darius 1. Han finns som relief offrande till de egyptiska guidarna.